1 Vilken lag gäller?
1.1. Vilken lag är tillämplig på makarnas egendom? Vilka kriterier/regler används för att fastställa tillämplig lag? Vilka internationella konventioner måste respekteras när det gäller vissa länder?
För änktenskap som ingåtts fram till den 28 januari 2019, gäller tysk lag. Om inte något val av lag gjorts, ska lagen i det land som makarna är medborgare i vid tidpunkten för äktenskapet vara tillämplig. Om inte makarna är medborgare i samma land vid den tidpunkten ska lagen i det land som de gemensamt bor i vara tillämplig. Alternativt ska äktenskapets verkningar omfattas av den lag som makarna har närmast anknytning till (artikel 15 paragraf 1 i EGBGB [lagen om införande av tyska civillagen] tillsammans med artikel 14 paragraf 1, 1–3 i EGBGB).
Artikel 16 paragraf 1 i EGBGB innehåller en bestämmelse om skydd av tredje part som agerar i god tro och som har välgrundade skäl att lita på tillämpningen av det tyska förmögenhetsförhållandet för makar om inte motsatsen finns införd i registret över förmögenhetsförhållanden för makar.
I det tysk-iranska vänskapsavtalet av den 17 februari 1929 fastställs tillämpningen av respektive lands lag för makar som båda är iranier i Tyskland och makar som båda är tyskar i Iran (se slutprotokoll gällande artikel 8 paragraf 3 i avtalet). Enligt artikel 15 paragraf 4 i EGBGB ska bestämmelserna i lagen om förmögenhetsförhållandet för makar för (tyska) fördrivna personer och flyktingar tillämpas.
Som ett resultat av antagandet av den europeiska förordningen (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016, gäller nya regler för att fastställa den lag som är tillämplig för alla äktenskap som ingåtts från den 29 januari 2019 och för äktenskap som ingåtts före datumet för trädandet i kraft av den lag som makarna har valt att lyda under och som är tillämplig för deras äktenskapsförhållande från den 29 januari 2019.
I frånvaro av val av lag, fastställer artikel 2 hierarkin för de anknytande faktorer vilka skall fastställa tillämplig lag, enligt följande.
- Makarnas första gemensamma ordinarie hemvist efter att äktenskapet har ingåtts.
- Om detta inte lyckas, makarnas gemensamma nationalitet vid den tid då äktenskapet ingås. Kriteriet kan inte användas när makarna har flera gemensamma nationaliteter.
- Om detta inte lyckas, skall den la som gäler i den stat som makarna tillsammans har den närmaste förbindelsen vid tiden då äktenskapet ingås.
Som ett undantag och under förutsättning att en av makarna efterfrågar detta, kan behörig rättslig myndighet besluta att lagen som gäller i en stat, annan än den som gäller för den första gemensamma hemvisten efter att äktenskapet har ingåtts, skall gälla (art. 22.3).
1.2. Har makarna möjlighet att välja tillämplig lag? Om så är fallet, vilka principer gäller när det gäller detta val (t.ex. lagar som skall väljas, formella krav, retroaktivitet)?
Till och med den 28 januari 2019, i princip, tillåter den tyska lagen val av tillämplig lag men begränsar till vissa rättsliga system. Till exempel är det möjligt att välja lagen i ett land om en av makarna är medborgare där eller har sin stadigvarande bosättning där. Eller enbart med hänvisning till fastighet, kan lagen för platsen där egendomen är belägen väljas (artikel 15 paragraf 2 i EGBGB). Ett val av lag måste registreras genom en officiell handling. Endast om detta valet gjordes utomlands är det tillräckligt att uppfylla de formkrav som är tillämpliga för äktenskapsförord som antingen åläggs enligt den valda lagen eller enligt lagen för den plats där valet gjordes (artikel 14 paragraf 4 i EGBGB och artikel 15 paragraf 3 i EGBGB).
Förordning (EU) 2016/1103 föreskriver möjligheten att välja lagen i en av staterna där åtminstone en av makarna är skriven eller den lag som gäller på den ordinarie orten vilken en av makarna är skriven på vid tiden för val av lag som är tillämplig för deras egendomsförhållande (art. 22). Detta val kan endast göras som ett giltigt val från den 29 januari 2019 inom ramen för ett äktenskapskontrakt eller ett avtal om valet av en tillämplig lag och i enlighet med de formella krav som fastställs i artikel 23. Makarna kan ingå ett äktenskapsförord genom att upprätta ett kontrakt. Äktenskapsförordet måste registreras av en notarie, och båda parter måste vara närvarande. (Sek. 1408, 1410 tyska Civilprocessordningen (“BGB”)).
Slutligen kommer valet av lag som är tillämplig för egensdomsförhållanden för makarna under äktenskapet endast att vara giltig för framtiden såvida inte något annat överenskommits mellan makarna och utan fördom för tredje parts rättigheter.
